Mina djur
Jag har två katter. Två vanliga bondkatter, huskatter, monster, ja kalla dem vad ni vill. Men oj vad jag älskar mina hårbollar. Dessvärre blir jag ju också mer eller mindre vansinning på dem. Framförallt vildkatten Alex (katthemmskatten) som är så jävla rädd att jag bara därför har lust att skrämma honom extra mycket. Han kan inte gå i normal takt förbi någon, han bajsar i köket för att någon är på toa och dit minsann vågar han ju inte gå för oj så farligt. Du får inte lyfta honom, klippa klorna är omöjligt, han blir rädd om du nyser, han gömmer sig när folk kommer på besök, han blir rädd om en bil gasar extra mycket och han är på balkongen, han är rädd för bananer, han är rädd för min mamma, han är rädd för fan allt. Han stjäl mat, han slickar i smörpaketet, han är världens längsta katt, speciellt när han stjäl kalkon från diskbänken, då mäter han ca 3,2 meter. Han är en jävel. Jag har tagit hänsyn till hans behov i 4 år. Varit snäll och försiktig och hit och dit. När A flyttade in blev det hårdare tag. Han var lite mer hårdhänt osv. Och vet ni vad? Det har hjälpt. Han är inte alls lika skygg längre, nu är han bara fräck. Kanske skulle man varit lite hårdare från början? Det värsta är ju att han är ju en helt underbar katt men fortfarande så misstänksam. Borde han inte fatta nu efter 4 år att ingen här kommer någonsin göra honom illa, han är trygg här. Men nej. Det verkar ta tid... Han borde lära av Saga. Min prinsessa. Hon är minsann inte rädd :)
Kommentarer
Trackback